Statusuppdatering grande

Okej, massor att säga, ska försöka hålla det kort… vet att många är nyfikna.

DSC_0918_2

Sjukstuga deluxe här… Zinta, Caramell, Tinja och jag, härligt. Vart börjar jag?

Zinta har inte känns okej under en period, kan spekulera i evigheter när och hur det börjat.  Men egentligen under en ganska lång tid, några månader. Hon har varit väldigt ojämn på tävling, ibland har vi stannat ut oss och ibland i topp på resultatlistan, de där toppresultaten har gjort att jag ändå inte åkt och kollat henne hos veterinär. Jag har trott att våra uteslutningar endast berott på att jag ridit dåligt, så kanske det också varit. Men på DM tycker jag själv att jag red riktigt bra och ändå slutade det med att vi fick en uteslutning i protokollet. Nej, så är inte Zinta. Zinta älskar att hoppa, något måste vara fel. Hon har känts fin och mjuk att rida, jag har frågat varenda kotte om de ser något konstigt när vi tävlat, tränat, trimmat, ridit ut, men ingen har sett något speciellt. Longerade henne på liten volt på hårt underlag efter DM, ingen hälta alls men tyckte hon såg lite stum ut. Bokade tid på Husaby, var tvungen att få reda på om jag rider henne pissdåligt eller om hon har ont någonstans. Vi var där i fredags, jag var så himla nervös, visste att jag skulle vara ledsen oavsett efter besöket, om hon var helt bra skulle det betyda att jag rider asdåligt och jag skulle få känslan att jag förstört världens finaste häst. Om det fanns något fel på henne skulle jag bli jätteledsen för det, ingen vill ju att sin finaste häst ska ha ont. Vi var där hela dagen, åkte sju och var hemma strax efter sex. De kollade henne från topp till tå, igen hälta, de såg som jag att hon var stum på hårt underlag på liten volt. Vi fann lite småsaker på henne så nu ska hon vila i fyra veckor innan vi ska tillbaka igen, kände mej otroligt tom på vägen hem, har varit så mycket det här året. Ett par dagar innan vi åkte med Zinta skulle jag rida ett pass på Caramell, sista passet innan vår första träning för Mia. Tror inte någon kan förstå hur mycket jag längtat efter det. Det här låter säkert konstigt i mångas öron men efter jag hoppat den lilla lilla banan med Caramell för någon vecka sedan fick jag typ samma känsla som jag fått på Zinta efter våra bästa tävlingsrundor. Ren och skär lycka, lycka man inte kan sätta ord på. Jag älskar min (och pappas) stora fina vita häst. Vi har kämpat så med Caramell, jag har fått så många fula blickar och onda ord bakom ryggen angående honom, vi har gått igenom mycket jag, Daniel och Caramell, de närmaste vet. Dagen innan träningen skrittade jag fram Caramell ute, kände när jag vände att han vände väldigt försiktigt, förstod med en gång att något var fel, gick in i paddocken och travade, jättehalt. Stannade honom och hoppade av, den känslan vill jag inte att min värsta fiende någonsin ska få uppleva. Samma dag lite tidigare hade jag och Daniel tittat på vilken som skulle bli Caramells första tävling. Jag hade från några veckor innan tillåtit mej själv att hoppas på Caramell igen. Caramell är en drömhäst, jag har aldrig någonsin suttit på en sådan fin häst, jag hade nästan glömt hur otroligt fin han är under perioden han vilade. Kändes som det var sista gången jag hoppade av min fina häst, kanske var det de. Nej, jag kan inte beskriva känslan. Bröt ihop när jag skulle ringa till mamma och berätta samtidigt som Caramell stod och tittade på mej med de varmaste, gladaste ögon.

Nu står mina två fina hästar i varsin sjukhage, efter besöket på Husaby med Zinta hade jag ingen lust att fortsätta med detta, men jag kan liksom inte se mej själv och mitt liv utan hästar så jag antar att det bara är att bita ihop? Åkte och tränade för Mia med Fia på lördag, la alla krafter och fokus jag hade kvar på träningen, skönt och det gick riktigt bra! Film kommer.

Tinja har ont i sina öron och får medicin. Börjar bli bättre nu. Jag har magkatarr och enorm huvudvärk. Legat däckad sedan i söndags eftermiddag, gått mellan soffan, sängen och toan typ. Men det känns ändå som ett ganska litet problem i min vardag just nu.

Caramell ska till Husaby imorgon, jag är så otroligt nervös. Daniel åker med honom tidigt imorgon bitti. Han har sett mycket bättre ut de senaste dagarna så jag hoppas såklart på det bästa.

Vet att så många har det mycket värre än mej och går genom värre saker, men måste ändå få tillåta mej själv att vara ledsen.

http://

 

http://

16 thoughts on “Statusuppdatering grande

  1. Usch fy faan rent ut sagt!! Är så tråkigt med skadade hästar. Åh caramell han som va på g. Jätte stor kram till er jag håller tummarna för melle imorgon. Krya på er allihopa!!

  2. Du ska se det ordnar sig, inget ont utan att det har något gott med sig sägs det ju. Men jag förstår det känns tungt nu .vi får hoppas på det bästa ska hålla tummarna för caramell i morgon./kram Meta

  3. Det kommer att vända!! Klart det kommer vända även om det är svårt att tänka så just nu!
    Håller alla tummar för Caramell i morgon!
    Ta hand om dej!!

  4. Men gumman …❤❤ Usch, det är fruktansvärt..! Baksidan med att älska och att hålla på med djur, att de blir sjuka/skadade.
    O jag vet mycket väl att man blir ledsen för så många olika saker när de är skakdade…. Önskar jag kunde göra något för dig!
    Puss&Kram

  5. Nej vad tråkigt Jenny! Fy fasen vilken motvind.. Men håller alla tummar på att det är en lätt vrickning på caramell och att zinta blir bra efter vila. För då var de nog bara meningen att du skulle få komma igång med den nya lite extra i början. Det hoppas vi på att de är! Känner med dej så mycket då jag vet vad du sliter precis som jag själv, och vad maktlös man blir. Ha de så bra så länge o lycka till med allt!❤

  6. Men stackare, hur mycket kan man drabbas av på en gång ?!?!? Förstår att det känns helt hopplöst just nu, men när man är som djupast så finns bara en väg…. UPPÅT ! Lycka till med Caramell idag, och Zinta…. ja hon kanske bara behöver en längre viloperiod, Tinja är ju på rätt väg och ta hand om dig själv – en häst igång och lite lugn och ro (kanske i en sjukhage?!) kanske leder till klar förbättring. Krya på er allihop i Skattebol !

  7. Stackars dig😦 Finns inget värre än när ens älskade djur är sjuka eller skadade. Håller tummarna att turen kommer tillbaka till dig snart!

  8. Instämmer med alla andra! Det blir bättre nu… Men livet suger hårt ibland och det hjälper inte att ”det finns de som har det värre”. Man lever sitt eget liv, har sina egna känslor och ibland blir det bara åt helvete för mycket motgång! Jag tycker iaf att du är värd en vändning nu! Kram❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s