Vår!

Åh, nu har jag glömt bort bloggen igen 🙈

Får försöka få in vanan att blogga igen… 😃 

Nu är det iaf vår och allt går så mycket lättare, otroligt skönt och som jag längtat!! 😃

Så skönt att kunna rida hemma, allt går framförallt mycket snabbare då 😊 Vi har även satt igång Flippe igen vilket är kul, om han fortsätter sköta sig fint ska han få ”hoppa” lite i helgen 👏😃 Vi mätte honom även här om dagen, å han har verkligen växt vår lilla plutt! 166 med brodd så sej ca 165 då, kul!! 



Knäppgöken 😄 

Film från kursen på Jump Club

I början av veckan var vi hos Sylve på kurs, Klippan och Kudden fick följa med, Klippan för första gången :)

Första dagen red vi mycket markarbete, aktivera bakbenen, ha dem lösgjorda osv. Kudden skötte sig fint och Klippan var ganska stark och hade ingen vidare lust att ta det lugnt ;)

Andra dagen hoppade vi bana, Kudden var riktigt fin och ridbar! Hoppade tillslut en bana på ca 125-135, som jag är riktigt nöjd med! :)

Klippan var så mycket lugnare andra dagen vilket gjorde att det var mycket enklare att rida honom och få en mer genomarbetad häst. han hoppade fint och fick till några wowsprång, precis som med Kudden :) Klippan fick hoppa bana på ca 120-125. Jag var mer än nöjd när vi kommit genom banan men Sylve tyckte vi skulle ta några språng lite högre, så det fick bli så ;) Även de sista sprången gick kanon!

Är sååååå glad i mina fina killar!!! ♥

 

Fina hästar i Kumla!

Hej! En snabb titt in här, full rulle med tävling, träning osv..

Tänkta bara lägga ut två korta filmer från tävlingen igår, fina hästar! :)

Den här killen kan hoppa alltså! :) ♥ Vilka språng han bjöd på, är glad att jag inte orkade knoppa manen… ;)

Zorina var verkligen på hugget, glad och stolt verkade hon vara, är hon glad är jag glad :) Att hoppa lite lägre klasser med henne nu har verkligen gjort att hon byggt upp sitt självförtroende, mitt åxå, hoppas kunna behålla det nu! :) Goshäst ♥

Att vara hoppryttare i Arvika

Hej! Lite tankar från en bitter hoppryttare ;)

Denna helg har det inte varit någon tävling och heller inte någon träning för någon av mina tränare. Jag har ändå fyra hästar som är igång nu, två av dem behövde hoppas i helgen. Det är verkligen ett pussel tidsmässigt och ekonomiskt att få ihop hoppning kan jag tycka!

Vi har betalat 2200 för att få rida på Arvika Ridklubb. Daniel och Clara brukar vara med mig och rida fram/skritta av mina hästar så därför krävdes ett ”familjekort”. Men i denna avgift ingår inte när ridhuset måste bokas. Alltså bokas ridhuset av instruktör som vi tränar för tillkommer bokningsavgift. Likaså om vi vill hoppa själva. Då måste vi boka ridhuset för att få ta fram hinder. På veckodagar är det typ omöjligt att få till ett markarbetspass/hoppass då det är lektioner fram till nio. Fredagar slutar lektionerna tidigare, kl sju. Så då har vi bokat ridhuset några gånger, som i fredags. MEN, kl 20.30 ska ridhuset sladdas så då måste vi vara klara. Att boka ridhuset kostar 200 kr per timme. Det finns ytterligare en möjlighet för Arvikas hoppryttare att träna hoppning. Söndag kväll. Två pass man kan boka in sig på, utan att behöva bokningsavgiften. Fem platser per ”grupp”. Den första tiden är såklart mest attraktiv och fylls snabbt. ”Lediga” helger som denna är det många som vill hoppa så nu är båda grupperna fulla. Om ridhuset är bokat innan hopptiden förskjuts tiden längre fram på söndagkväll.

En tanke som slår mig är varför måste hoppryttare boka för att hoppa men dressyrryttare inte behöver boka för att rida dressyr. Alltså, om man vill träna dressyr utan något hinder i vägen så kan man boka. För vad jag vet så går det ju att rida runt och förbi hinder?

För någon helg sedan när Eva Koppfeldt hade träningar i Arvika en hel helg så hade hon bokat till 19.00 lördag kväll (tror jag) för att sedan ha bokat från 9.00 på söndag morgon. Vi plockade ihop de flesta hindren i en hög på mitten ifall någon skulle rida senare på kvällen eller innan 9.00 på morgonen, men en kombination fick stå kvar strax innanför spåret på långsidan. Jag var kvar efter träningen för att rida ytterligare en häst. Fick då förfrågan om vi inte kunde ta bort kombinationen då hon skulle rida tidigt nästa morgon. Jag kanske är jätteknäpp i huvudet men varför kan man inte rida runt eller förbi ett hinder någon enstaka gång? Eller om det absolut inte går varför rider man inte ut den gången ELLER rider i lilla ridhuset just den gången? Detta var bara ETT exempel av typ 100. Så hon som fråga oss om vi kunde ta bort hindret var absolut inget vi inte hört tidigare utan snarare tvärt om.

Eller ett annat tillfälle för någon vecka sedan när det faktiskt stod kvar en studs framme som lektionshästarna hade hoppat på.. jag blev såklart överlycklig och tog tillfället i akt och hoppade studsen ett par gånger, får då frågan efter fem minuter om vi bokat ridhuset eftersom vi hoppar… Det är otroligt känslosamt att ens kunna ta fram en bom att galoppera över om det inte är bokat.

Ja, det är svårt att vara hoppryttare i Arvika :) Längtar tills all snö och is är borta så vi kan hoppa hemma! Och det tror jag även de på klubben gör ;)

20131108-110017.jpg

 

20131108-110140.jpg

20131108-110256.jpg

Det är farligt med bommar! ;)

Fina älskade Mackenzie

Åh, min älskade fina Kenta! ♥ Du är en av de hästar som lärt mej mest! Knasiga häst, du hjälpte mej få rutin i 120-125. Hjärta av guld. Fast jag tyckte hindren var höghus kravlade du dig över med mej på ryggen och gav mej självförtroende och massa fina rosetter. Världens snällaste. Va med på vårt bröllop också, såklart. Hoppas du har det bra på de evigt gröna ängarna, älskade Skrutt, PämPäm, Wämii, Kentis ♥ Tack för allt.

Fick denna kommentar på bloggen, tack snälla för att du berättat och även för att du tagit väl hand om denna underbara häst! Han har satt sina spår i många hjärtan.

Jag vet inte riktigt om det här är information som du vill ha eller inte, men hade det varit ombytta roller hade jag velat ha den så du får den och får göra vad du vill med den. 😊

Jag köpte Kenta (Eller Mackan som jag kallar honom) av Petra i höstas. Jag var rätt nedbruten av min förra häst och hade inget självförtroende kvar i ridningen. Vågade knappt rida alls faktiskt. Mackan kom in i mitt liv som en räddande ängel och byggde upp mitt självförtroende mer för varje dag. På väldigt kort tid gick jag från att knappt våga fatta en galopp till att hoppa hinder långt över vad jag tidigare gjort. På ridskola hade jag hoppat typ 70cm och med Mackan flög jag över 110cm. Det är inget märkvärdigt för en som dig, som tävlar hoppning, men för mig som är hopprädd (eller snarare VAR hopprädd, tack vare Mackan) är det fantastiskt. 

Tyvärr fick vi alldeles för kort tid tillsammans han och jag. Natten mellan 22-23 december dog han av kolik. Bajset kunde helt enkelt inte passera, antagligen pga skimmelknölar på insidan av anus. Jag fanns vid hans sida hela tiden, han var aldrig ensam. Och du skall veta att hans sista tid i livet var lycklig. Han var en väldigt lycklig häst och vi gjorde bara roliga saker tillsammans. 

(Det finns hur mycket som helst att läsa om honom under fliken Mackan i min blogg. Där finns också många bilder på honom och hur han hade det.) 

Det känns fånigt att säga tack, men TACK för att du sålde honom till Petra så att hon kunde sälja honom till mig. Han kommer för alltid att vara min räddande ängel, min Mackanpackan. ❤️

20130626-161246.jpg

DSC_0059

20120723-121744.jpg

DSC_0522